Äntligen blir vi blir föräldrar!!

Vi gick upp vid sexsnåret för att hinna äta frukost och ta oss till flygplatsen för vidare färd mot Cali och Kevin, flyget gick kl 09.00. Vi tog på oss finkläderna ifall vi skulle direkt till ICBF och överlämnandet. Det visade sig sen att vi inte skulle det, men det blev en flott entré i alla fall.

Vi blev hämtade vid flygplatsen och körda till hotel pension Stein. Ett mycket vackert hotell i kolonial stil! Vi träffade Maria Elena, vår tolk, och vår advokat Elena för lite information. Klockan 14.45 skulle vi bli hämtade för att åka till ICBFs kontor och få Kevin. Det började bli lite nervöst.

Muren vid Stein.

Entrén låst med kätting och bevakad av beväpnad vakt.

Hinder för eventuella inkräktare.

Vi pratade med de övriga familjerna på Stein. Det var ett svenskt par som fick sentencia idag, de reser vidare till Bogota imorgon. Några holländska par, ett spanskt och ett amerikanskt par. Ett svenskt par, Anders och Lotta, fick sin dotter Elin idag. Vibeke, Finn och Maria kom till hotellet under eftermiddagen.

Steins pampiga entré.

Vi åt en god trerätters lunch innan vi gjorde oss klara för att åka till ICBF. Det gick faktiskt att få ner mer än jag trodde. Nu pirrade det rejält! Vi tog en taxi tillsammans med Maria Elena till ICBFs kontor. Vi satte oss tillsammans med socialarbetare, sekreterare, psykolog samt advokaten och skrev under papper samt fick möjlighet att ställa frågor. Sedan var det dags för oss att få träffa Kevin! 
Ä. N. T. L. I. G. E. N.

Vi gick in i ett rum bredvid, ett gulligt blåmålat barnrum och där satt HAN i famnen på en socialarbetare! Där och då stannade tiden igen. Han var mycket söt, brun och go, klädd i gula kläder! En underbar pojke! Jag fick honom i min famn och han tittade och tittade och gnydde lite. Han funderade nog en hel del på vilka de där två var som höll och pratade med honom. Han vågade sig på ett litet leende efter en stund. Vilken lycka och glädje det var för oss som precis blivit föräldrar. Obeskrivbart! När alla hade lyckönskat och gratulerat oss så fick vi en stund för oss själva innan vi satte oss i taxin tillbaka - helt ofattbart att vi nu var tre, Kevin ska stanna hos oss! När vi kom till hotellet så gratulerades vi av övriga gäster innan vi gick vidare till vårt hotellrum. Det öste ner regn och åskan var precis över oss. Blixten slog ned och strömmen gick. Men vad gör det när man precis fått barn? Ingenting! Vi myste tillsammans med Kevin, han log och pratade med oss innan han sov en timme. Vi fick hjälp i receptionen att beställa blöjor och NAN, måltidsersättning, till honom. Det levererades till rummet efter en liten stund. Han fick mat vid sextiden och vi beställde mat till rummet och åt den till skenet av ett stearinljus. Mycket stämningsfullt. Klockan nio åt Kevin sitt kvällsmål, ljummet eftersom strömmen inte var tillbaka, men han åt med god aptit. Sen var det läggdags och jag måste erkänna att det är svårt att låta bli att känna lite på honom.

Hur smälter man en sådan här dag? Den toppar allt vi varit med om hittills. Här ligger vår lille prins som är VÅR! Det känns som om det är en dröm, att vi bara är barnvakt. Men det är sant!!