H. E. M. M. A.

Vilken underbar känsla det är att vakna hemma i sin egna säng med sitt efterlängtade barn bredvid sig. Det går nästan inte att förklara. Efter många år av längtan så är vi mitt i vår högsta dröm. Jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant, på riktigt! När vi vaknade fram på förmiddagen så väntade oss en trevlig överraskning när vi öppnade frysen. Där fanns där bullar och kakor som Anette bakat. Så snällt, tack!!

Kevin tar en tupplur hemma i soffan.

Under eftermiddagen fick vi besök. Erika, Alberth och Alva kom med fika och presenter till Kevin. Lite senare kom farfar och Christian.

Nu äntligen börjar livet och vardagen tillsammans med Kevin! Som vi längtat!!

Välkommen hem älskade lille prins!

Hemresa

Kevin sov lite oroligt i natt så det blev inte så många timmars sömn för oss. Vi åt frukost, packade det sista, kokade nappflaskor och tröstade Kevin som grät hysteriskt. Undrar om han hade ont i magen?

Vi åt grillat till lunch, det smakade bra. Dock blev hela hotellet rökfyllt av grillos. Kevin sov på rummet och de i rummet bredvid höll ett öga på honom medan vi åt.

Antonio hämtade oss 13.30 för att ta oss till flygplatsen. När vi hade åkt en kvart så fick vi vända tillbaka eftersom vi glömt en nappflaska på spisen. Den behövde vi på flyget. När vi kom till incheckningen så var där redan lång kö. Knarkhundar strök runt bland väskorna och militärer öppnade väskor och letade igenom dem. Tack och lov inte våra! Kevin och jag behövde inte stå i kön utan vi stod vid sidan av med handbagaget. Vi skulle betala utreseskatt så det fick Antonio lägga ut och vi fick ta oss till en bankomat för att bli skuldfria. Han skulle även ha betalt för att han kört oss hit. Antonio följde med oss upp och till "emigration" där vi sa hej då och han fick presenter till sin dotter.

Emigration gick bra, vi lämnade fram det nya födelsebeviset och sentencian. Inga problem. Nästa koll var av handbagaget och oss med metalldetektorer, sedan kollades handbagaget igenom av polis/militär och vi kollades en gång till. Knarkhunden kom farandes igen. Det blev en lång väntan vid gaten tillsammans med en massa andra resenärer. Barn och äldre får gå på först så det gjorde vi. Vi hamnade i mittgången med en babybasket framför oss. Så bra! Själva flygresan gick jättebra! Kevin fick nezeril innan start och sov mest under resan i babybasketen eller i famnen. Han grät lite ibland under natten. Började han eller något annat barn att gråta så väckte de varandra så jag försökte vara snabb med att ta upp och trösta. Vi stod i gången där flygvärdinnorna håller till för att inte stå i vägen. Han var nöjdare i famnen. Vi hade med oss vattenflaska, termos, nappflaskor för alla Kevins mål under resan och vällingdoserare för att kunna blanda ersättning till Kevin. De var toppen på Air France för de erbjöd oss äta i omgångar.

I Paris fick vi vänta i två timmar innan flyget till Göteborg gick. Det behövs rätt så god tid mellan flygen för Charles de Gaulle är en gigantisk flygplats. Vi tryckte in oss i det lilla planet mot Göteborg  allt annat än pigga. Vi hade fräschat till oss lite på en av toaletterna på flygplatsen. Där fanns även möjlighet till dusch men det hade vi inte saker till.

När vi landade i Göteborg så behövde Kevin bytas på och få lite mat. Vi kom på att vi glömt hans tröja ombord så vi gick tillbaka och hoppades att den var kvar och det var den. Efter passkontrollen så  skulle vi hämta väskorna, där i fönstren i gången ovanför bagagehallen så såg vi några i våra familjer, så roligt!! Som vi längtat efter att få visa upp Kevin för er! Alldeles snart är det dags.... Känslorna var många och starka; glädje, lättnad, kärlek och stolthet. Och lite sömnbrist på det så kan ni tänka er. ;) Utanför utgången väntade farmor, farfar, mormor, gamlamormor Greta, Jenny, Alexander, Rebecca, Amanda, Nina, Anton, Linda, Stefan, Felix, Alberth, Erika och Alva. Fantastiskt!! Vilket mottagande! Vi är överväldigade. Tack för att ni kom och välkomnade Kevin hem. Äntligen är han här med oss. Ä. N. T. L. I. G. E. N.  Det var presenter, blommor, kramar, tårar av glädje, skratt och kärt återseende. Kevin klarade uppståndelsen bra, han log lite generat ibland från våra famnar.  När vi skulle hem så åkte vi med Västfjords buss först till gamla mormor Greta för att lämna henne, vidare hem för att lämna mormor och sedan hem till oss.

Väl hemma packade vi upp lite grann. Erika tittade förbi liksom Michelle och hennes föräldrar. Anette hade handlat för oss och gjort lyxiga smörgåsar. Det var flera vackra buketter och några presenter som väntade på oss där hemma.

Halv tio stöp vi i säng, så trötta. Kevin låg mellan oss och bökade runt till två innan han somnade. Inte konstigt då allt var nytt för honom. Sen hade han ju sovit lite mer än oss på flyget.