H. E. M. M. A.

Vilken underbar känsla det är att vakna hemma i sin egna säng med sitt efterlängtade barn bredvid sig. Det går nästan inte att förklara. Efter många år av längtan så är vi mitt i vår högsta dröm. Jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant, på riktigt! När vi vaknade fram på förmiddagen så väntade oss en trevlig överraskning när vi öppnade frysen. Där fanns där bullar och kakor som Anette bakat. Så snällt, tack!!

Kevin tar en tupplur hemma i soffan.

Under eftermiddagen fick vi besök. Erika, Alberth och Alva kom med fika och presenter till Kevin. Lite senare kom farfar och Christian.

Nu äntligen börjar livet och vardagen tillsammans med Kevin! Som vi längtat!!

Välkommen hem älskade lille prins!

Hemresa

Kevin sov lite oroligt i natt så det blev inte så många timmars sömn för oss. Vi åt frukost, packade det sista, kokade nappflaskor och tröstade Kevin som grät hysteriskt. Undrar om han hade ont i magen?

Vi åt grillat till lunch, det smakade bra. Dock blev hela hotellet rökfyllt av grillos. Kevin sov på rummet och de i rummet bredvid höll ett öga på honom medan vi åt.

Antonio hämtade oss 13.30 för att ta oss till flygplatsen. När vi hade åkt en kvart så fick vi vända tillbaka eftersom vi glömt en nappflaska på spisen. Den behövde vi på flyget. När vi kom till incheckningen så var där redan lång kö. Knarkhundar strök runt bland väskorna och militärer öppnade väskor och letade igenom dem. Tack och lov inte våra! Kevin och jag behövde inte stå i kön utan vi stod vid sidan av med handbagaget. Vi skulle betala utreseskatt så det fick Antonio lägga ut och vi fick ta oss till en bankomat för att bli skuldfria. Han skulle även ha betalt för att han kört oss hit. Antonio följde med oss upp och till "emigration" där vi sa hej då och han fick presenter till sin dotter.

Emigration gick bra, vi lämnade fram det nya födelsebeviset och sentencian. Inga problem. Nästa koll var av handbagaget och oss med metalldetektorer, sedan kollades handbagaget igenom av polis/militär och vi kollades en gång till. Knarkhunden kom farandes igen. Det blev en lång väntan vid gaten tillsammans med en massa andra resenärer. Barn och äldre får gå på först så det gjorde vi. Vi hamnade i mittgången med en babybasket framför oss. Så bra! Själva flygresan gick jättebra! Kevin fick nezeril innan start och sov mest under resan i babybasketen eller i famnen. Han grät lite ibland under natten. Började han eller något annat barn att gråta så väckte de varandra så jag försökte vara snabb med att ta upp och trösta. Vi stod i gången där flygvärdinnorna håller till för att inte stå i vägen. Han var nöjdare i famnen. Vi hade med oss vattenflaska, termos, nappflaskor för alla Kevins mål under resan och vällingdoserare för att kunna blanda ersättning till Kevin. De var toppen på Air France för de erbjöd oss äta i omgångar.

I Paris fick vi vänta i två timmar innan flyget till Göteborg gick. Det behövs rätt så god tid mellan flygen för Charles de Gaulle är en gigantisk flygplats. Vi tryckte in oss i det lilla planet mot Göteborg  allt annat än pigga. Vi hade fräschat till oss lite på en av toaletterna på flygplatsen. Där fanns även möjlighet till dusch men det hade vi inte saker till.

När vi landade i Göteborg så behövde Kevin bytas på och få lite mat. Vi kom på att vi glömt hans tröja ombord så vi gick tillbaka och hoppades att den var kvar och det var den. Efter passkontrollen så  skulle vi hämta väskorna, där i fönstren i gången ovanför bagagehallen så såg vi några i våra familjer, så roligt!! Som vi längtat efter att få visa upp Kevin för er! Alldeles snart är det dags.... Känslorna var många och starka; glädje, lättnad, kärlek och stolthet. Och lite sömnbrist på det så kan ni tänka er. ;) Utanför utgången väntade farmor, farfar, mormor, gamlamormor Greta, Jenny, Alexander, Rebecca, Amanda, Nina, Anton, Linda, Stefan, Felix, Alberth, Erika och Alva. Fantastiskt!! Vilket mottagande! Vi är överväldigade. Tack för att ni kom och välkomnade Kevin hem. Äntligen är han här med oss. Ä. N. T. L. I. G. E. N.  Det var presenter, blommor, kramar, tårar av glädje, skratt och kärt återseende. Kevin klarade uppståndelsen bra, han log lite generat ibland från våra famnar.  När vi skulle hem så åkte vi med Västfjords buss först till gamla mormor Greta för att lämna henne, vidare hem för att lämna mormor och sedan hem till oss.

Väl hemma packade vi upp lite grann. Erika tittade förbi liksom Michelle och hennes föräldrar. Anette hade handlat för oss och gjort lyxiga smörgåsar. Det var flera vackra buketter och några presenter som väntade på oss där hemma.

Halv tio stöp vi i säng, så trötta. Kevin låg mellan oss och bökade runt till två innan han somnade. Inte konstigt då allt var nytt för honom. Sen hade han ju sovit lite mer än oss på flyget.

Makù

Ett måste här i Bogota är att besöka Makù, en souvernirbutik i tre våningar. Där har vi varit idag och shoppat souvenirer till våra familjer. Vi köpte:
T-shirts till Felix, Philip, Anton och Rasmus.
Machetes till Joakim och Alexander.
Liten väska till Rebecca och Amanda.
En fågel i trä till Hugo.
Kaffe till våra föräldrar.
Kuddfodral med molateknik på till mormor
Vävd väska i ull till farmor.

Kevin började dagen med att kräkas stackaren. Han var lite gnällig och missnöjd när vi var på Makù. Lite trött, han har lite kamp innan han somnar samt när han vaknat. Inte alls som han brukar.

Vi åkte vidare till skinnmarknaden, en hel gata med bara butiker som säljer skinnprodukter. Vi köpte oss varsin skinnjacka och en handväska till mig för 450 000 pesos, alltså 1300kr. Jättefint i kalvskinn.

Glad nybadad liten kille.

Under eftermiddagen packade vi och sa hejdå till norskarna. De åkte till Eldorado, flygplatsen, och chansade på att komma med. De kom inte tillbaka så då kom de nog med. På kvällen tittade vi på hockey, NHL finalmatch 3. Jag tittade väl inte så mycket utan gosade med Kevin i stället. German, servitören, bjöd på popcorn och Kevin sov i min famn.

Mer sightseeing

George försökte boka om våra flygbiljetter till lördagen men det gick inte, det var fullt. Maria Theresa hämtade Kevins provisoriska svenska pass åt oss, det behövde vi inte göra själva tydligen. Smidigt.


Vid två så hämtade Patricia familjen Ytterli och oss för att åka till Monte Serrate, ett berg med fantastiskt utsikt över Bogotá. Vi åkte linbana upp till toppen som ligger 3200 möh. Där låg en kyrka med helgonet Monte Serrate på parad. Han liknande Jesus. Man kunde även shoppa lite souvenirer här uppe. Det var lugnt och stillsamt, instrumental musik spelades i högtalarna, det var mulet och lite kyligt. Det var tungt att bära runt på Kevin i den tunna luften, blev andfådd på direkten. Vyn över Bogotá var så mäktig! Det tog liksom andan ur en. Staden breder ur sig så långt du kan se åt alla håll. Vi fick utpekat var ungefär vårt hotell låg, flygplatsen, de fattigas område, de rikas område mm. Åtta miljoner invånare trängs här, nästan hela Sveriges befolkning...

Vy över Bogotás norra delar.

Vi tog linbanan ner för att åka vidare till en liten butik där gamla damer sitter och syr upp barnkläder. Det var mycket billigt. Vi handlade en del till Kevin: tröja, linne och byxa för 13 800 pesos (ca 45 kr); skjorta, väst, byxa och fluga för 45 000 pesos (150 kr); joggingdress för 24 200 pesos (ca 60 kr). Till Alva köpte vi finklänning för ca 120 kr. Vi åkte sedan vidare till gatan med läderbutiker och tittade lite innan vi åkte tillbaka till hotellet. Kvällen tillbringades framför brasan med barn i knät, kaffe i handen och norskar som sällskap. En trevlig kväll.

Finrummet på Halifax.

Sightseeing

Idag besökte vi Museo del Oro, dvs guldmuseet, tillsammans med familjen Ytterli samt ett annat norskt par, Joakim och Kirsten med dotter. Norskarnas kontaktperson här i Bogota var med, en ganska hård kvinna, samt en chaufför som hette Hugo. När vi kommer in i museet så möter vi bekanta från adoptionsutbildningen hemifrån, Mia och Frasse!! Hur stor är sannolikheten för det egentligen? Så kul! De hade hämtat en liten Isak på La Casa.

Vi shoppade souvenirer  i en gränd utanför museet och sedan åkte vi vidare till en typisk colombiansk restaurang med livemusik. Vi blev nästan hörselskadade för de sjöng för full hals. Kevin hoppade till när de satte igång och blev lite ledsen.

På kvällen blev det firande av att en familj på Halifax troligen får sentencia imorgon, de skulle skrivit på idag så då firades det idag i alla fall. De bjöd på champagne, kakor och frukt.

Byråkrati

Maria Theresa hämtade oss vid tio för att hämta Haagdokumentet hos ICBF och ansöka om svenskt pass på svenska ambassaden. Vi besökte också Air France kontor för att försöka ändra vår hemresa. Allt gick jättebra! Vi fick Haagdokumentet direkt, får passet imorgon,  och hemresan blev ombokad till söndag. George ska dit med Antonio, vår chaufför,  på fredag för att se om vi kan få biljetter till lördagsflyget.

Maten här på Halifax är inte så god, ganska smaklös och konstig. Vi tog en promenad till 93:11, Pepe Ganga och köpte presenter till Maria Theresa, Antonios dotter och till Ella.

Kevin vänder sig nästan om själv nu. Han har fått bra med träning sedan vi fick honom. Han orkar stå mycket längre också.

Slappardag

Idag har vi inte gjort mycket. Vi gick till Carullan, en mataffär och handlade lite cola cola, vatten och godis. Sedan har vi suttit och pratat med de andra familjerna på hotellet. Här finns trevliga norskar här också!

Maria Theresa skulle kommit vid lunch men ringde till oss istället. Imorgon ska vi lämna in passansökan och hämta haagdokumentet. Maria Theresa sa att vi tidigast kan boka in oss på lördagsflyget. George ringde Air France tre gånger, han fick bokat om till tisdagen den 3 juni. Han ska försöka igen lite senare.

Familjen Ytterli kom från Cali vid middagen. Trevligt!

Bogota

George, Anders och Enrique åkte till banken för att ordna med betalningen. Enrique hade pengarna i strumpan på tillbakavägen. Vi packade det sista och bytte rum, det kom gäster som behövde vårt stora rum. Vid halv elva åkte vi med Maria Elena till passkontoret för att fixa Kevins pass. Elena var redan där och köade. Vi fotade Kevin och lämnade in ansökan. Sedan väntade vi i 45 minuter på att passet skulle bli klart. Därefter åkte vi till ICBF för att säga hej då och lämna gåvorna. Vi tog farväl av vår advokat Elena som sa att hon gärna ville företräda oss nästa gång. Det låter bra! Doctora Rosa ville hålla Kevin, men han började gråta. Lille plutt då! Det är positivt för då har han börjat knyta an sa hon då. Vi blev stolta och glada över att det går åt rätt håll, precis som det ska. Nu är vi klara i Cali, Bogota nästa!

Vi åt vår sista lunch och fick ont i magen. Vi fotade Maria, Kevin, Oscar och Elin i soffan på Steins altan. Det blev några familjekort också.

Oscar 2 månader, Elin 3 månader, Kevin 4 månader och Maria 4 år.

Lotta, Anders och Elin Laestadius från Stockholm.

Finn, Vibeke, Maria och Oscar Ytterli från Oslo.

Vid tre så hämtade Carlos oss och det bar iväg till flygplatsen. Det tog ca trettio minuter dit. Kevin åt vid fyra och fick nezeril, 16.30 lyfte vi. Flygresan gick jättebra! Kevin sa inte ett ljud och han sov en stund. Väl framme mötte oss en chaufför som körde oss till Halifax. Där träffade vi de två svenska familjer som vi reste med samma flyg dit med. Vi åt middag, tvårätters, och sedan fick vi koka nappflaskor. Inte som på Stein direkt där flaskorna diskades och kokades åt oss. Ja ja, kanske bra att komma in i vanan att ta hand om sig själv lite mer nu då vi ska hem och göra allt själva. 

Kevin var på strålande humör. Maria Theresa, vår tolk, ringde och sa att hon kommer förbi imorgon.

Club la ribera

Idag har vi varit på Club la Ribera. Där var det mycket fint med flera pooler, basketplan, tennisplaner, fotbollsplan, gym, bowling och biljard. Alla välbärgade har medlemskap i en country club dit de går på helgerna. På väg dit körde vi igenom ett av de fattiga områdena. Klasskillnaderna är verkligen stora! Hemskt att det ska vara så. Vi hade en härlig dag med sol och lite mulet. Solen tog trots molnen. Maria tittade på George och sjöng "Rudolf med röda mulen". George och Finn ville spela tennis men se det gick inte. Finn hade nämligen inga vita skor, det måste man ha för att spela på planerna. Sen om man kan spela tennis är inte så noga, bara utrustningen är den rätta. Det var spel på flera av planerna men så värst bra på tennis var de inte trots sina vita skor... Vi fick en supergod lunch som Enrique beställt in. Innan dess så åt vi empañadas, friterade piroger med potatis ovh kött i, dem ska man doppa i salsa. Jättegott!

På kvällen packade vi våra väskor. Vi satt utanför Ytterlis rum och pratade till halv elva, det längsta vi varit uppe hittills. Nya vanor med Kevin i familjen.

La Cumba

Det roligaste som hänt idag var att George dansade! Det lär jag nog aldrig få se mer. Enrique hade bjudit in en dansgrupp som dansar typiska colombianska danser. Olika danser från olika delar av landet. De dansar och säljer hantverk ideellt för att samla in pengar till fattiga barn. De försöker att hjälpa till med skolgång bl.a. Det var enbart damer. När sista dansen, la Cumba, var dansad bjöd de upp varsin karl. George var en av dem. Man kan väl inte påstå att han fallenhet för dans... Men kul var det! Tyvärr tog batteriet slut i filmkameran precis när han skulle dansa. Är det inte typiskt?!

Chipe Chape.

Annars har vi varit på Chipe Chape och handlat lite. Senare på eftermiddagen åkte George och Finn med Carlos till några sportaffärer för att köpa lite fler fotbollsdräkter till barnen.

Kevin sov oroligt under natten. Fick mat både vid tre och sen vid sju. Man är lite trött emellanåt men vi har ju inte direkt något ansträngande på agendan så då gör det ju inget.

Sentencia!

Maria Elena ringde kvart över åtta på morgonen och meddelade att vi fått sentencia!! Klockan 14.30 i eftermiddag ska en skrivas under. Vilken bra start på dagen!!

Vi åkte till Chipe Chape ett par timmar och shoppade lite under förmiddagen. Jag hade magknip så det blev inte så länge. Vi köpte kläder till Kevin, presenter till ICBF (kläder, tvål och choklad) och till Maria Elenas dotter (bok och "note pin").

George åkte iväg med Maria Elena och Elena för att skriva under sentencian. Flygbiljetterna till Bogotá bokades om till på måndag kl 18.30.


Vi funderar på hur vi ska göra med resa till San Andres. Vi fick höra att Air France planen är fullbokade tom 17 juni!! Inte kul. Finns det inte någon plats hem förrän då så blir det med all säkerhet en tur till karibien. Närmre än så här kommer man knappast. Men vi får sätta upp oss på kö. Mormor ringde och meddelade att mailadressen jag skapat inte funkar. Mailen hamnar hos en Sandra Gustavsson på Hönö. Hoppsan!

Kevin är bättre idag, så skönt!

Softar på hotellrummet. Kevin kör gärna ner fingret i halsen tills han kräks, hände strax efter att bilden togs.

Tio dagar med Kevin

Idag har vi mått som igår men Kevin har blivit lite bättre i magen. Under förmiddagen gjorde vi inget större, satt på altanen eller tog det lugnt på rummet. Efter lunch åkte Laestadius och vi på citytur med Carlos. Vi fick se fina vyer över Cali. Vi besökte kristusstatyn 2000 möh. Mycket vackert! Cali på ena sidan berget och gerillan på andra.

San Sebastián, grundare av Cali.

Följer man bergskammen ner åt höger så ligger hotel Stein där.

Turistpolis.

Jesu Christo Rey vakar över Cali.

Carlos, Lotta och Elin tillsammans med Kevin och mig vid Jesusstatyn.

Anders, Finn och George åkte iväg med Carlos för att köpa fotbollsdräkter till barnen när vi kom tillbaka.

Maria Elena skulle ringa oss idag och meddela hur vårt ärende gick, men det gjorde hon aldrig så då hade hon nog inget att meddela. Vi får se om hon ringer i morgon.

Sjukstuga

Här är sjukstuga idag, urtråkigt. Vi fick turas om att vila, jag på förmiddagen och George på eftermiddagen. Jag med ont i huvudet och George med feber. Kevin är fortsatt lös i magen. Han fick lite morotssoppa men det ville han helst inte ha. Ersättning är bäst!

SÖTIS!!

Vi uppvaktade Maria som fyllde år och hade kalas på altanen. Där fanns en fin tårta som deras tolk köpt med sig, smakade inte så mycket men den var fin.

Tisdag 20 maj - stillsam dag

George och Kevin förströdde sig på hotellet hela dagen. Jag låg i sängen med huvudvärk. Hur tråkigt är det inte att vara sjuk när man är här med världens sötaste prins? Vår advokat ringde och berättade att vi skulle skriva under första steget i processen på onsdag eller torsdag.

Vi bad Maria Elena kolla upp priser till San Andres. 1 260 000 pesos, ca 4000 kr, för en person en vecka med frukost och middag. Vi är mycket lockade av att resa dit, Ytterlis också, det kan bli på fredag i så fall.

Stein

Kevin är kass i magen, penicillinet eller purén?

Kevin 4 månader

Idag har vi bara varit. Vi har suttit vid poolen och läst och pratat med alla norskar som är här. Det kom två nya norska familjer igår. De skulle hämta en treåring och en fyraåring. Det ena paret kom hem utan sin treåriga tjej idag. Vägen var avstängd för gerillan var i farten. Vilket hemskt besked, åka hem utan sitt barn. De hoppas att det löst sig tills imorgon.

Kevin sov gott i natt. Han har ätit bra och behållit maten. Han är fortfarande hård i magen och fick lite mer katrinplommonpuré. George känner sig inte helt bra i magen. Inte jag heller nu under kvällen. Undrar just vad vi kan ha fått i oss? Huvudsaken är att Kevin är bättre igen. Läkaren ringde för att höra hur han mådde. Vad ska man säga om det? Vilken service! Läkaren hade dessutom studerat i Göteborg. Världen är inte så stor som man tror. Vibeke kollade upp priser till San Andres, vi får se hur vi gör med att resa dit. 

Farmor ringde, alltid kul att höra något hemifrån och berätta om vår prins som ni inte fått se än.

Sötaste pojken som finns.

Mors dag

Kevin sov gott under natten, hostade till några gånger bara. Han kräktes rejält några gånger under dagen och åt endast 1,5 mål totalt. Provade att ge vätskeersättning men det ville han inte ha. Det kan jag förstå, usch!

Lugn stund vid poolen.

På söndagar tar Enrique med sig adoptivfamiljerna på country club eftersom de flesta av personalen är ledig på Stein då. Vi åkte inte med utan stannade kvar på hotellet. Det kändes enklare att vara här när/om Kevin kräks. George kände sig lite kass efter pannbiffen igår. Vi satt vid poolen, altanen eller på rummet. George pratade med läkaren igen som skickade hit penicillin, 2 ml var åttonde timme. Kevin hade ont i magen och fick katrinplommonpuré, det räknas väl som första smakportionen?! Hoppas det hjälper.

Idag är det mors dag här, så roligt att äntligen få vara mamma och bli firad på mors dag! Inte för att vi firade så värst men ändå! Det var min dag.

Fick telefonsamtal av Marie på Irland, så roligt!

Sockerrörsmuseet

Kevin sov skapligt i natt till klockan sex, då fick han välling och ny blöja sen somnade vi om. Halv tio åkte familjen Laestadius, Ytterli och vi till sockerrörsmuseet ca en timmes bilresa från Stein. Tyvärr hade vi ingen engelsktalande chaufför så vi fick fick läsa lite i ett häfte om vad vi såg. Det var otroligt vackert med alla växter. Tio meter höga kaktusar, bananplantor, palmer och andra växter som vi har som krukväxter inomhus. Det var skönt att promenera runt. Kevin trivdes han också i bärselen. Det fanns mycket gott om mygg märkte vi.

Verandahäng i de bruna plastsofforna.

När vi kom hem fick Kevin välling, den kräktes han upp i omgångar. Troligen på grund av hosta. Enrique ringde efter en doktor vid 17. Han kollade puls, hals, öron, näsa, buk och feber. Han lyssnade till andningen. Konstaterade virus och beställde medicin som kom efter 15 minuter. Snacka om service! När Kevin fått medicin så sov han hela kvällen. 

Georges födelsedag

Vi, hmm... eller jag, sjöng en liten truddelutt för George som fyllde år idag, mer än så firade vi knappt. Har liksom fått annat fokus nu, George tyckte han hade fått den bästa presenten redan. Och det har han ju rätt i!

Största gåvan någonsin.

Idag har vi varit på frukt- och köttmarknad med Enrique och ett spanskt par. Det var mycket trevligt. Vi fick provsmaka diverse frukter vi aldrig sett tidigare. Det var mycket gott. Fast palmfrukten var dock ingen höjdare, en torr frukt som skalas och så doppas den i salt innan man äter den. Usch!! George provsmakade Colombias nationalost, den var sval och god trots 30 graders värme. Det berodde på att bananbladen den låg på svalkar. Otroligt! Det var vakter med vapen lite överallt. Många var fattiga. Vi fick hälsa på slaktaren som säljer kött till Enrique, han bjöd på öl och nypressad juice av någon okänd frukt. Mycket god! Vi shoppade en colombiansk flagga, en liten säck kaffebönor, några leker och ett instrument som såg ut som ett rör fyllt med kulor i en souvernirbutik mitt emot.

Man undrar övar att vi inte blivit magsjuka ännu då vi såg köttet ligga/hänga utan kyla. Flugor fanns det gott om! Överallt hängde det påsar med vatten, då höll sig flugorna borta! Den spanska kvinnan, jag och våra barn fick åka med Enrique pga säkerhet. Han hade tonade rutor på bilen. Karlarna tog en taxi.

Eftermiddagen tillbringades vid poolen. Det holländska paret fick sentencia. Kevin är snuvig och hostig. Mormor, farmor och farfar ringde. Kul!

Intervju på ICBF

Idag åkte familjen Ytterli och vi till Chipe Chape och strosade runt några timmar. Vi köpte bland annat födelsedagspresent till Maria.

På eftermiddagen, kl 15, skulle vi på intervju hos ICBF. Det var trevlig och inte alls nervöst som jag hade trott. De frågade bara om han åt och sov, vi svarade ja, och sedan skrev de sitt intyg, klart! Vi hamnade i domstol sju, inte snabb men ej heller dålig. På ICBFs kontor fanns Kevins fostermamma Nancy. Hon tittade på oss och höll handen för sitt hjärta. Hon. Älskar honom också. Hon stod likadant på utsidan när vi gick, med ett annat barn i famnen. George vände tillbaka för att tacka henne men då hade hon gått. Vi får egentligen inte ha kontakt med dem, vi kanske kan skriva brev till henne istället.

Tiden fram till middagen tillbringades vid poolen med Maria och Finn och en stund på rummet.

"Vår" plats på Steins restaurang.

Cali zoo

Kevin sov oroligt i natt, han vaknade varje timme hela natten så vi är lite trötta idag. Eter frukosten så åkte vi, ett spanskt par, ett svenskt par och ett norskt par till Cali zoo. Enrique skjutsade oss. Det var trevligt men väldigt varmt. Det var många skolklasser där på besök samtidigt. Vi blev fotade och nyfiket utstuderade av barnen. Många vågade sig fram för att prata. Det kändes som om vi var mer intressanta för dem än djuren de såg. Kevin sov mest hela tiden.

Fikapaus.

Leker jage?

Eftermiddagen tillbringades på rummet. Det var fotboll på tv. Lite senare följde det holländska paret oss till en supermarket i närheten så vi kunde köpa lite fler blöjor och välling. Det är säkert att gå dit fram till klockan 18, därefter är det mörkt och onödigt att vistas utanför Steins låsta grind. Anders berättade att Enriques son hade blivit utsatt för kidnappningsförsök två gånger.

På vägen till supermarket. Cali river.

Vi satt ett tag på altanen och slappade fram till middagen. Sedan däckade vi alla tre. Kevin har sovit mest hela dagen. Han börjar bli lite snuvig.

Kolla in Kevins armar, hur gör man så?