H. E. M. M. A.

Vilken underbar känsla det är att vakna hemma i sin egna säng med sitt efterlängtade barn bredvid sig. Det går nästan inte att förklara. Efter många år av längtan så är vi mitt i vår högsta dröm. Jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant, på riktigt! När vi vaknade fram på förmiddagen så väntade oss en trevlig överraskning när vi öppnade frysen. Där fanns där bullar och kakor som Anette bakat. Så snällt, tack!!

Kevin tar en tupplur hemma i soffan.

Under eftermiddagen fick vi besök. Erika, Alberth och Alva kom med fika och presenter till Kevin. Lite senare kom farfar och Christian.

Nu äntligen börjar livet och vardagen tillsammans med Kevin! Som vi längtat!!

Välkommen hem älskade lille prins!

Hemresa

Kevin sov lite oroligt i natt så det blev inte så många timmars sömn för oss. Vi åt frukost, packade det sista, kokade nappflaskor och tröstade Kevin som grät hysteriskt. Undrar om han hade ont i magen?

Vi åt grillat till lunch, det smakade bra. Dock blev hela hotellet rökfyllt av grillos. Kevin sov på rummet och de i rummet bredvid höll ett öga på honom medan vi åt.

Antonio hämtade oss 13.30 för att ta oss till flygplatsen. När vi hade åkt en kvart så fick vi vända tillbaka eftersom vi glömt en nappflaska på spisen. Den behövde vi på flyget. När vi kom till incheckningen så var där redan lång kö. Knarkhundar strök runt bland väskorna och militärer öppnade väskor och letade igenom dem. Tack och lov inte våra! Kevin och jag behövde inte stå i kön utan vi stod vid sidan av med handbagaget. Vi skulle betala utreseskatt så det fick Antonio lägga ut och vi fick ta oss till en bankomat för att bli skuldfria. Han skulle även ha betalt för att han kört oss hit. Antonio följde med oss upp och till "emigration" där vi sa hej då och han fick presenter till sin dotter.

Emigration gick bra, vi lämnade fram det nya födelsebeviset och sentencian. Inga problem. Nästa koll var av handbagaget och oss med metalldetektorer, sedan kollades handbagaget igenom av polis/militär och vi kollades en gång till. Knarkhunden kom farandes igen. Det blev en lång väntan vid gaten tillsammans med en massa andra resenärer. Barn och äldre får gå på först så det gjorde vi. Vi hamnade i mittgången med en babybasket framför oss. Så bra! Själva flygresan gick jättebra! Kevin fick nezeril innan start och sov mest under resan i babybasketen eller i famnen. Han grät lite ibland under natten. Började han eller något annat barn att gråta så väckte de varandra så jag försökte vara snabb med att ta upp och trösta. Vi stod i gången där flygvärdinnorna håller till för att inte stå i vägen. Han var nöjdare i famnen. Vi hade med oss vattenflaska, termos, nappflaskor för alla Kevins mål under resan och vällingdoserare för att kunna blanda ersättning till Kevin. De var toppen på Air France för de erbjöd oss äta i omgångar.

I Paris fick vi vänta i två timmar innan flyget till Göteborg gick. Det behövs rätt så god tid mellan flygen för Charles de Gaulle är en gigantisk flygplats. Vi tryckte in oss i det lilla planet mot Göteborg  allt annat än pigga. Vi hade fräschat till oss lite på en av toaletterna på flygplatsen. Där fanns även möjlighet till dusch men det hade vi inte saker till.

När vi landade i Göteborg så behövde Kevin bytas på och få lite mat. Vi kom på att vi glömt hans tröja ombord så vi gick tillbaka och hoppades att den var kvar och det var den. Efter passkontrollen så  skulle vi hämta väskorna, där i fönstren i gången ovanför bagagehallen så såg vi några i våra familjer, så roligt!! Som vi längtat efter att få visa upp Kevin för er! Alldeles snart är det dags.... Känslorna var många och starka; glädje, lättnad, kärlek och stolthet. Och lite sömnbrist på det så kan ni tänka er. ;) Utanför utgången väntade farmor, farfar, mormor, gamlamormor Greta, Jenny, Alexander, Rebecca, Amanda, Nina, Anton, Linda, Stefan, Felix, Alberth, Erika och Alva. Fantastiskt!! Vilket mottagande! Vi är överväldigade. Tack för att ni kom och välkomnade Kevin hem. Äntligen är han här med oss. Ä. N. T. L. I. G. E. N.  Det var presenter, blommor, kramar, tårar av glädje, skratt och kärt återseende. Kevin klarade uppståndelsen bra, han log lite generat ibland från våra famnar.  När vi skulle hem så åkte vi med Västfjords buss först till gamla mormor Greta för att lämna henne, vidare hem för att lämna mormor och sedan hem till oss.

Väl hemma packade vi upp lite grann. Erika tittade förbi liksom Michelle och hennes föräldrar. Anette hade handlat för oss och gjort lyxiga smörgåsar. Det var flera vackra buketter och några presenter som väntade på oss där hemma.

Halv tio stöp vi i säng, så trötta. Kevin låg mellan oss och bökade runt till två innan han somnade. Inte konstigt då allt var nytt för honom. Sen hade han ju sovit lite mer än oss på flyget.

Makù

Ett måste här i Bogota är att besöka Makù, en souvernirbutik i tre våningar. Där har vi varit idag och shoppat souvenirer till våra familjer. Vi köpte:
T-shirts till Felix, Philip, Anton och Rasmus.
Machetes till Joakim och Alexander.
Liten väska till Rebecca och Amanda.
En fågel i trä till Hugo.
Kaffe till våra föräldrar.
Kuddfodral med molateknik på till mormor
Vävd väska i ull till farmor.

Kevin började dagen med att kräkas stackaren. Han var lite gnällig och missnöjd när vi var på Makù. Lite trött, han har lite kamp innan han somnar samt när han vaknat. Inte alls som han brukar.

Vi åkte vidare till skinnmarknaden, en hel gata med bara butiker som säljer skinnprodukter. Vi köpte oss varsin skinnjacka och en handväska till mig för 450 000 pesos, alltså 1300kr. Jättefint i kalvskinn.

Glad nybadad liten kille.

Under eftermiddagen packade vi och sa hejdå till norskarna. De åkte till Eldorado, flygplatsen, och chansade på att komma med. De kom inte tillbaka så då kom de nog med. På kvällen tittade vi på hockey, NHL finalmatch 3. Jag tittade väl inte så mycket utan gosade med Kevin i stället. German, servitören, bjöd på popcorn och Kevin sov i min famn.

Mer sightseeing

George försökte boka om våra flygbiljetter till lördagen men det gick inte, det var fullt. Maria Theresa hämtade Kevins provisoriska svenska pass åt oss, det behövde vi inte göra själva tydligen. Smidigt.


Vid två så hämtade Patricia familjen Ytterli och oss för att åka till Monte Serrate, ett berg med fantastiskt utsikt över Bogotá. Vi åkte linbana upp till toppen som ligger 3200 möh. Där låg en kyrka med helgonet Monte Serrate på parad. Han liknande Jesus. Man kunde även shoppa lite souvenirer här uppe. Det var lugnt och stillsamt, instrumental musik spelades i högtalarna, det var mulet och lite kyligt. Det var tungt att bära runt på Kevin i den tunna luften, blev andfådd på direkten. Vyn över Bogotá var så mäktig! Det tog liksom andan ur en. Staden breder ur sig så långt du kan se åt alla håll. Vi fick utpekat var ungefär vårt hotell låg, flygplatsen, de fattigas område, de rikas område mm. Åtta miljoner invånare trängs här, nästan hela Sveriges befolkning...

Vy över Bogotás norra delar.

Vi tog linbanan ner för att åka vidare till en liten butik där gamla damer sitter och syr upp barnkläder. Det var mycket billigt. Vi handlade en del till Kevin: tröja, linne och byxa för 13 800 pesos (ca 45 kr); skjorta, väst, byxa och fluga för 45 000 pesos (150 kr); joggingdress för 24 200 pesos (ca 60 kr). Till Alva köpte vi finklänning för ca 120 kr. Vi åkte sedan vidare till gatan med läderbutiker och tittade lite innan vi åkte tillbaka till hotellet. Kvällen tillbringades framför brasan med barn i knät, kaffe i handen och norskar som sällskap. En trevlig kväll.

Finrummet på Halifax.

Sightseeing

Idag besökte vi Museo del Oro, dvs guldmuseet, tillsammans med familjen Ytterli samt ett annat norskt par, Joakim och Kirsten med dotter. Norskarnas kontaktperson här i Bogota var med, en ganska hård kvinna, samt en chaufför som hette Hugo. När vi kommer in i museet så möter vi bekanta från adoptionsutbildningen hemifrån, Mia och Frasse!! Hur stor är sannolikheten för det egentligen? Så kul! De hade hämtat en liten Isak på La Casa.

Vi shoppade souvenirer  i en gränd utanför museet och sedan åkte vi vidare till en typisk colombiansk restaurang med livemusik. Vi blev nästan hörselskadade för de sjöng för full hals. Kevin hoppade till när de satte igång och blev lite ledsen.

På kvällen blev det firande av att en familj på Halifax troligen får sentencia imorgon, de skulle skrivit på idag så då firades det idag i alla fall. De bjöd på champagne, kakor och frukt.

Byråkrati

Maria Theresa hämtade oss vid tio för att hämta Haagdokumentet hos ICBF och ansöka om svenskt pass på svenska ambassaden. Vi besökte också Air France kontor för att försöka ändra vår hemresa. Allt gick jättebra! Vi fick Haagdokumentet direkt, får passet imorgon,  och hemresan blev ombokad till söndag. George ska dit med Antonio, vår chaufför,  på fredag för att se om vi kan få biljetter till lördagsflyget.

Maten här på Halifax är inte så god, ganska smaklös och konstig. Vi tog en promenad till 93:11, Pepe Ganga och köpte presenter till Maria Theresa, Antonios dotter och till Ella.

Kevin vänder sig nästan om själv nu. Han har fått bra med träning sedan vi fick honom. Han orkar stå mycket längre också.

Slappardag

Idag har vi inte gjort mycket. Vi gick till Carullan, en mataffär och handlade lite cola cola, vatten och godis. Sedan har vi suttit och pratat med de andra familjerna på hotellet. Här finns trevliga norskar här också!

Maria Theresa skulle kommit vid lunch men ringde till oss istället. Imorgon ska vi lämna in passansökan och hämta haagdokumentet. Maria Theresa sa att vi tidigast kan boka in oss på lördagsflyget. George ringde Air France tre gånger, han fick bokat om till tisdagen den 3 juni. Han ska försöka igen lite senare.

Familjen Ytterli kom från Cali vid middagen. Trevligt!